Från dödläge till nyfödd optimism

För bara ett par månader sedan sjönk oljepriset till under 30 dollar fatet, en nivå där det lönar sig föga att prospektera och utvinna olja. Trots att priset stigit från den här nivån låg det fortsatt på omkring 39 dollar när vi anlände till USA. Under de första dagarna vi var där steg det till strax över 40 dollar, och vi möttes av en förvånansvärt stor optimism kring oljepriset. Merparten av dem vi mötte var säkra på att botten var nådd.

Vi är benägna att hålla med då vi ser flera tecken på att marknaden är på bättringsvägen.

• Amerikansk produktion av skifferolja har varit mycket stabil i förhållande till det låga oljepriset. Vi ser nu tecken på att produktionen har nått sin kulmen och att den kommer att minska under hela 2016.
• Den totala oljeproduktionen i USA har hållits uppe genom ett antal offshore-projekt som inte kom igång förrän under 2015. Allt färre projekt av det här slaget kommer att genomföras framöver.
• Kostnadssänkningar och minskade investeringsbudgetar tycks påverka den globala oljeproduktionen utanför OPEC och USA.
• Tillväxten i efterfrågan ser ut att hålla sig på omkring en procent om året. Lägre förväntningar på efterfrågan från den globala industrin kommer att kompenseras av ökad efterfrågan bland konsumenterna.

Mot bakgrund av detta skulle oljemarknaden kunna uppnå balans redan vid utgången av 2016. Detta beror emellertid på hur länge det dröjer innan de stora oljelagren kommer ner på normala nivåer.

För fulla muggar

Vi noterade även en ökad tro på att OPEC – med huvudproducenten Saudiarabien i spetsen – producerar för fullt och att reservkapaciteten på marknaden därför är mindre än man trott. Det är i huvudsak Iran och Libyen som kan öka produktionen från dagens nivåer, men det har visat sig gå långsammare än väntat. Dessutom menade många att uppsägningarna i olje- och servicenäringen kommer att leda till att det blir både svårt och dyrt att ta tillbaka kompetens och kapacitet vid en senare tidpunkt. När marknadsbalans så småningom uppnås kommer det nämligen att bli svårare att öka produktionen. Detta kan innebära stora svängningar i oljepriset framöver.

Kostnadssänkningar – ordet på allas läppar

Oljebolagen har gått från att fokusera på tillväxt och volym till att fokusera på avkastning och kassaflöde. Nästan alla vi talade med har bytt fokus och tittar nu över alla kostnader för att se hur mycket man kan producera till lägsta möjliga kostnad och kapitalanvändning.

Detta har inte bara lett till kraftigt minskade investeringsbudgetar utan även till ökade krav på förenkling och standardisering. Flera har skickats tillbaka till ritbordet. Resultatet är enklare lösningar där produktionen kanske minskas något, men där kostnaderna i gengäld minskas med 40-50 procent. Det är fortfarande en bit kvar dit. De flesta amerikanska företag vi träffade uppskattade att balanspriset (”break-even”) ligger på omkring 50-60 dollar per fat. Kostnadstrycket kommer med andra ord att hålla i sig.

Olje- och gaspanel med Simmons

Kapitaltunga riggbolag

Det ser fortsatt tufft ut för företag i oljeservicenäringen, i synnerhet för borrföretagen. De företag som kan minska personalen snabbt och inte är kapitalintensiva (dvs äger dyra anläggningstillgångar) kommer att kunna tackla nedgången bättre. Kostnadssänkningar och investeringsstopp från oljebolagen har av naturliga skäl minskat beställningarna till oljeservicenäringen betydligt. Bolagen måste därför snabbt kunna anpassa kapaciteten genom att reducera sin personalstyrka.

Många av de uppsagda har redan fått jobb i andra branscher, men för bolagen kommer mycket viktig kompetens, som kommer att bli dyr att vinna tillbaka senare, att försvinna. Omkring hälften av kostnadsminskningarna för servicebolagen kommer att reverseras om marknaden överraskar positivt. Eftersom det finns ett stort överskott på lediga riggar, och ett flertal ska levereras under de kommande två-tre åren, lyste optimismen med sin frånvaro.

Besök på Halliburton

ODIN Energi på rätt plats

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att vi blivit tryggare i att vår förvaltningsfilosofi för ODIN Energi är på rätt spår med tanke på dagens marknad. Vinnarna blir de företag som bäst kan anpassa sin kapacitet, och som har starka balansräkningar, vilket är lättare för mindre kapitalintensiva företag i oljeservicenäringen. För oljeproducenterna tror vi att de som fokuserar mest på produktionskostnaderna, och som är positionerade i de produktivaste områdena, kommer att kunna öka lönsamheten oavsett oljepris. Sådana bolag tror vi kommer att bli vinnarna.

De företag vi träffade, och som ODIN Energi investerar i, var: Apache, Anadarko, EOG, ConocoPhillips, Noble Energy, Valero, Shell, Statoil, Halliburton, FMC och Core Labs.