Rapportsäsongen för fjärde kvartalet var över i början av mars och vi kunde konstatera att resultatet för portföljbolagen överträffade förväntningarna. Vi hittade inte heller några större röda flaggor som indikerade att utvecklingen i något av företagen var långt ifrån vad vi kunde förvänta oss.
Fokus på marknaden i mars låg dock kvar i banksektorn då effekterna av högre räntor syntes i ett par bankers portföljer. Händelserna kring Silicon Valley Bank har fått stor uppmärksamhet och den europeiska banksektorn har också känt av oron genom Credit Suisse och tillhörande högre kreditspreadar på finansieringsmarknaden.
Den vaksamme läsaren har säkert noterat att vi skrev om ”Bankexponering i en kvalitetsfond” i förra månadens förvaltartext. Föga anade vi att kommentaren skulle bli så aktuell så snabbt. Anledningen till att vi är bekväma med vår bankexponering ligger i det ganska uppenbara faktum att norska banker – särskilt sparbanker – har en mycket lägre komplexitet och fungerar mycket sundare än internationella bankjättar. Sedan finanskrisen har även kapitalstrukturen stärkts avsevärt. Vi är nära slutmarknaderna och kan följa utvecklingen noga.
Det är inte orimligt att förvänta sig att finansieringskostnaderna för banker världen över kommer att vara något högre framöver (kreditpremier), och bankerna måste kompensera för detta genom högre intäkter för att bibehålla sin lönsamhet. Vi tror att detta kommer att vara möjligt för de banker där vi är ägare.
Ändringar i portföljen
Under mars gjorde vi vissa förändringar i portföljen på grund av stora kursfluktuationer och har sålt av en del av Kongsbergs Gruppen och ökat i energisektorn.
Vad är risk?
De flesta finansiella aktörer strävar efter bästa möjliga riskjusterade avkastning. Den senare halvan av det begreppet är ganska enkel – avkastning är den procentuella ökningen eller minskningen av värdet. Risk är dock lite mer krävande att diskutera och definiera.
Volatilitet – dvs. förändringar i ett pris över tid – används ofta som måttstock för risk i ett hav av finansiella modeller. Vi gillar att definiera risk, enligt Seth Klarman från Baupost Group, enligt följande:
- Sannolikheten för en händelse; multiplicerat med
- Faktisk förlust om incidenten inträffar
Till exempel är lägsta möjliga risken därför en låg sannolikhet för att något dumt ska hända kombinerat med en låg förlust om detta dumma skulle inträffa. I verkligheten bör man dock kunna tolerera en viss risk för att öka möjligheterna till avkastning. Dessa två komponenter kan sedan utvärderas mot varandra.
Enligt vår bedömning är risken i den norska banksektorn sådan att de faktiska förlusterna kan bli betydande, men sannolikheten är låg och att den totala risken därför är mer än acceptabelt. Särskilt när vi tittar på avkastningen i sektorn över tid.