Trots detta fortsätter det övergripande börsrallyt. Precis som i Samuel Becketts pjäs ”I väntan på Godot” väntar marknaden fortfarande på en lågkonjunktur som inte verkar komma.
Börsutvecklingen i juli
Juli var ännu en bra månad på de flesta börser. Trots en del mörka moln vid horisonten, som högre räntor, en eventuell recession och ökad geopolitisk oro, fortsätter börserna att stiga. Undantaget var Stockholmsbörsen där vissa bolag levererade siffror som ledde till stora kursfall.
Juli präglades av att många bolag levererade halvårssiffror. På det hela taget var siffrorna ganska bra, men de företag som levererade svaga siffror straffades hårt. Vi befinner oss i ett klimat där räntorna går upp, den ekonomiska tillväxten saktar in och många företag är mycket dyrt prissatta. Då är man väldigt sårbar även för marginella besvikelser i företagens resultat. Det märktes särskilt på Stockholmsbörsen i juli. Bolag som NCAB, Addlife, Viaplay och Hexagon föll alla med över 20 procent under månaden.
Lågkonjunktur. Vilken lågkonjunktur?
Ända sedan i höstas har marknaden väntat på att en lågkonjunktur ska komma till följd av den kraftiga ränteuppgången. Hittills har det låtit vänta på sig. Allt påminner mig om handlingen i Samuel Becketts pjäs från 1953 – ”I väntan på Godot.” Pjäsen handlar om två män på en bänk som väntar på att en man vid namn Godot ska dyka upp. De får veta att Godot inte kommer idag, men att han kommer imorgon. Ingen vet riktigt vem denna Godot är eller vad som kommer att hända när han kommer, men vi får en känsla av att han kommer att ha en stor inverkan på de som väntar på honom. Det hela slutar med att Mr. Godot aldrig dyker upp. Marknaden har nu väntat på denna Godot i form av en lågkonjunktur i snart ett år. Vi har också fått höra att det kommer, men inte nu. Till skillnad från Becketts pjäs är det ganska säkert att en lågkonjunktur kommer, vi vet bara inte i vilken form. Den kraftiga räntehöjningen dämpar förr eller senare konsumtionen och ökar arbetslösheten. Under hösten kommer vi kanske att få se bolåneräntor överstigande sex procent. Det var länge sedan sist.
Det finns flera anledningar till att de höga räntorna hittills inte har lett till en lågkonjunktur. Det är främst korta (flytande) räntor som stigit den senaste tiden. I USA har de flesta människor fast ränta på sina hus, och dessa räntor har knappt stigit. Många företag har också varit duktiga på att låna långa pengar när räntorna varit som lägst.
Dessutom hade många människor samlat ihop en del pengar under pandemin, så att konsumtionen har fortsatt trots dyrare lån, mat och el. Pandemin gjorde också arbetskraften mindre rörlig och gjorde det mycket svårt att få tag på människor, särskilt inom servicebranschen. I många branscher finns det fortfarande många lediga jobb, varför arbetslösheten fortfarande är låg.
En annan faktor som har bidragit till att undgå en lågkonjunktur har varit finanspolitiken. Sedan i somras har ett antal länder, däribland USA och Norge, ökat statens budgetutgifter. Det beror till stor del på kriget i Ukraina, men det är ändå stimulerande för ekonomin.
Även om ekonomin verkar gå bra, har lågkonjunkturen sannolikt inte avbrutits. Förr eller senare kommer arbetslösheten att stiga och efterfrågan att minska på grund av högre räntor. Frågan är snarare hur djup och långvarig en lågkonjunktur kommer att bli. Aktiemarknaden har stålsatt sig för en liten och kortlivad lågkonjunktur, och det är nog det mest troliga nu. ”Godot” kommer förmodligen att dyka upp så småningom. Det mest spännande blir nog i vilken form han kommer.