Berkshire är den näst största positionen i ODIN USA. Tiotusentals människor vallfärdar till Omaha för att delta i ”The Woodstock of Capitalism” och lyssna på de två 90-åringarna, Warren Buffett, 92 år, och Charlie Munger, 99 år. Det är imponerande att dessa två fortfarande svarar på frågor under en hel dag, avbrutna endast av en timmes lunchpaus mitt på dagen.
Investerare flockas i Omaha för att höra visdomsord från Buffett och Munger när det gäller investeringar, affärer, politik och livet i allmänhet. Lika viktigt är möjligheten att träffa andra likasinnade investerare. Det är inte bara huvudnumret – bolagsstämman i Berkshire Hathaway – som är intressant, utan även händelserna dagarna före och efter årsstämman.
Försök att inte påverkas av aktiemarknadens distraktioner
Årsstämman är också en årlig påminnelse om vad som verkligen betyder något när man investerar i aktier. Det är så lätt att påverkas av de otaliga distraktioner som lockar på aktiemarknaden, men för långsiktiga investerare bör fokus alltid ligga på att vara långsiktigt investerad i bra affärsmodeller som leds av förnuftiga människor. Buffett talade bland annat om hur den eviga konstanten på aktiemarknaden, som ger möjligheter för långsiktiga investerare oavsett teknisk utveckling, är mänsklig psykologi. Buffett påpekar att människor fortsätter att göra dumma saker, oavsett om det blir för optimistiskt eller för pessimistiskt. Detta är en viktig och konstant ingrediens i finanskrisernas anatomi och förklarar varför vi får bubblor och krascher.
En stor del av kapitalet på aktiemarknaden är för kortsiktigt
En annan viktig punkt som Buffett upprepade är att en stor mängd kapital på marknaden är kortsiktig. Många marknadsaktörer spenderar mycket tid och intellektuell kapacitet på att förutsäga företagens vinster ett år framåt, och många företag är villiga att anpassa sig och leverera på dessa kortsiktiga förväntningar. Som Buffett själv säger ger detta goda förutsättningar för aktörer som kan tänka 5 år, 10 år och till och med 20 år framåt. Det bör nämnas att Munger är något mer skeptisk till möjligheterna på dagens marknad. Munger menar att det är svårare på dagens marknad jämfört med för 60 år sedan, då de själva var i början av sin karriär. Buffett drar slutsatsen att de båda förmodligen har lite rätt. Det är sannolikt mer utmanande att etablera ett informationsövertag idag jämfört med för 60 år sedan, eftersom information har demokratiserats. Samtidigt är det fortfarande möjligt att utnyttja marknadens kortsiktiga fokus och ”humör” genom att vara mer långsiktig, ha en filosofi, inte ryckas med eller ”psykas” och sträva efter att fatta bra, genomtänkta beslut.
Buffett är i grunden långsiktig i sina investeringar, men en aspekt, som inte nödvändigtvis anges direkt utan indirekt, är hur Buffett uppvisar flexibilitet i sitt tillvägagångssätt och inte är främmande för att ändra sina beslut när han ser det som nödvändigt. Buffett förklarade hur slumpen tvingade dem att begränsa sina investeringar i bank på grund av Bank Holding Act 1970, medan han i nästa ögonblick förklarar varför han valde att sälja alla sina bankaktier utom Bank of America innan vi upplevde bankproblemen i vintras. Det är beundransvärt, fascinerande och något att ta lärdom av att en person, som har investerat i en viss typ av företag i mer än 50 år, kan ändra sig på några månader när han menar att faktagrunden har förändrats.