I Heard It Through the Bond Market?

Augusti blev ännu en månad med uppgång på många av världens börser. Amerikanska och asiatiska IT-aktier, som hade en svag juli, återhämtade sig och flera asiatiska marknader hörde till månadens vinnare. Börserna steg trots fortsatt höga oljepriser och stigande räntor.

Även i Europa och Norden steg börserna. Här var det framför allt mer defensiva sektorer som hälsovård, finans och material som bidrog till uppgången. Ett sådant skifte mot mer defensiva aktier kan vara ett tecken på att investerarna börjar känna en viss oro för konjunkturen och den framtida vinsttillväxten.

Vinstutvecklingen har varit mycket stark för de flesta bolag den senaste tiden. Även om analytikerna räknar med fortsatt god tillväxt under 2027 kan investerarna nu ha börjat fundera över hur länge den höga tillväxttakten kan hålla i sig. Stigande långräntor innebär dessutom att vinster som ligger långt fram i tiden blir mindre värda i dagens penningvärde.

Det är alltid klokt att hålla ett öga på obligationsmarknaden. Till skillnad från aktieinvesterare är obligationsinvesterare i högre grad fokuserade på nedsidan och på risken att inte få tillbaka sina pengar. Obligationsmarknaden är därför ofta snabbare än aktiemarknaden på att kräva kompensation när riskerna ökar.

Mot den bakgrunden är det intressant att räntorna nu stiger samtidigt som aktiemarknaderna noterar nya rekordnivåer nästan dagligen.

Under de senaste åren har räntorna stigit kraftigt, inte minst i USA. Räntan på en amerikansk statsobligation med 30 års löptid ligger nu på den högsta nivån sedan 2001. Så sent som 2020 låg den amerikanska 30-årsräntan på omkring 1 procent. I dag är den 5,3 procent.

Det är knappast enbart högre förväntningar på inflation och ekonomisk tillväxt som ligger bakom uppgången. Obligationsmarknaden tycks snarare kräva en högre riskpremie för att låna ut pengar till den amerikanska staten.

USA statsskuld uppgår till omkring 40 000 miljarder dollar, vilket är något mer än landets samlade BNP. Den höga skuldsättningen blir särskilt problematisk när räntan är högre än BNP-tillväxten. Då ökar statens räntekostnader snabbare än inkomsterna. En allt större del av intäkterna måste därmed användas till räntebetalningar, vilket lämnar mindre utrymme för exempelvis hälsovård, utbildning och försvar.

Alternativet är att fortsätta med stora budgetunderskott, vilket i sin tur leder till ännu högre skuldsättning. Det är denna negativa spiral som obligationsmarknaden nu tycks varna för – och som gör att investerarna kräver högre avkastning för att finansiera den amerikanska staten.

Även många företag har fått känna av de högre lånekostnaderna. Under de senaste månaderna har bolag som fram till helt nyligen betraktades som säkrare låntagare än många stater sett sina finansieringskostnader stiga med mer än en procentenhet. Det gäller bland andra Microsoft, Alphabet, Meta och inte minst Oracle.

Obligationsmarknaden tycks alltså bli allt mer tveksam till de mycket stora investeringar som dessa bolag genomför. Kombinationen av fallande aktiekurser och stigande räntor innebär att företagens kapitalkostnad ökar. Då måste också avkastningen på investeringarna bli högre för att de ska skapa värde för aktieägarna.

När räntorna stiger innebär det i korthet att investerarna kräver bättre betalt för att ta risk. Historiskt finns det också anledning att vara vaksam. Flera av de största börsfallen och finansiella kriserna har föregåtts av kraftiga ränteuppgångar. Såväl it-kraschen kring millennieskiftet som finanskrisen 2008 kom efter perioder då de långa räntorna hade stigit.

Samtidigt går det att argumentera för att räntorna under lång tid låg på onormalt låga nivåer och att dagens räntor snarare innebär en återgång till något mer normalt. En ränteuppgång behöver därför inte i sig betyda att vi står inför en ny kris.

Det vi däremot vet är att när de långa räntorna stiger faller värdet på redan utgivna obligationer. Amerikanska och japanska statsobligationer, som traditionellt betraktas som mycket säkra investeringar, har fallit med mer än 40 procent i värde sedan 2020. Det innebär betydande förluster i portföljer hos bland andra pensionsfonder, banker och investmentbolag.

Statsobligationer i OECD-länder har faktiskt varit en av de allra svagaste tillgångsklasserna under de senaste sex åren.

Obligationsmarknaden signalerar nu att riskerna har ökat. Aktiemarknaden tycks än så länge inte hålla med. Obligationsmarknaden får förstås inte alltid rätt – men det kan ändå vara klokt att lyssna på vad den försöker säga.