Dire Straits

Mars månad präglades, naturligt nog, av kriget i Mellanöstern. Stängningen av Hormuzsundet har lett till skyhöga olje- och gaspriser. Marknaden är med goda skäl orolig för att detta kan leda till recession, eller kanske till och med stagflation, om de höga energipriserna blir bestående under en längre period. Resultatet har blivit fallande börser, stigande räntor och minskad riskvilja. Det enda som har stigit är olje- och energiaktier. Det här påminner mycket om det vi upplevde 2022, då i stort sett allt utom olja föll. Nästan alla börser har backat i mars, och utvecklingen har varit särskilt svag på flera tillväxtmarknader. Indexen i Sydkorea och Japan föll med 19 respektive 13 procent under månaden. Undantaget är, som så ofta när oljepriset stiger, Oslo Børs, som steg med omkring 9 procent i mars. Uppgången drevs uteslutande av oljeaktier. Equinor steg hela 40 procent under månaden och stod ensamt för nästan hela uppgången på Oslo Børs. Utan bidraget från oljeaktier hade även Oslobörsen fallit i mars.

Efter att Israel och USA angrep Iran i början av månaden har olje- och gaspriserna stigit. Den främsta orsaken är att länderna kring Persiska viken står för en mycket stor del av världens olje- och gasproduktion. Nästan allt detta måste transporteras genom Hormuzsundet. Sundet har nu, för alla praktiska ändamål, varit stängt sedan början av mars. Det finns vissa rörledningar som kan användas, och en del av oljan från Oman, som ligger utanför Hormuz, kan fraktas vidare. Men minst 15 miljoner fat om dagen måste passera genom Hormuzsundet. Den globala oljeefterfrågan uppgår till drygt 100 miljoner fat per dag. Om denna kapacitet försvinner under en längre tid kommer det att få ännu mer dramatiska konsekvenser för oljepriset. Nu har kriget pågått i en månad och oljepriserna speglar att marknaden nu räknar med att konflikten kan bli långvarig. Det är faktiskt första gången som Hormuzsundet har varit helt stängt för sjöfart. USA och Israel kan möjligen ha underskattat Irans förmåga och vilja att slå tillbaka i den här konflikten. Genom att döda Irans högste ledare hoppades man sannolikt på ett regimskifte i Iran. Den strategin har definitivt misslyckats. Iran var snabbt med att utse Mojtaba Khamenei, son till den avlidne ledaren Ali Khamenei, till ny ledare. Khameneis hämnd på dem som dödade hans far är framför allt att se till att oljepriserna förblir höga, och där har Iran visat att man både har förmågan och viljan att lyckas.

Stigande oljepriser är dåliga nyheter för ekonomin och för bolagens vinster. Högre oljepriser kan leda till stagflation, vilket är ett av de mest oroande orden i finansvärlden. Stagflation innebär hög inflation och låg tillväxt. Oljeprodukter utgör omkring 4 procent av konsumentprisindex. Det innebär att om oljepriset stiger med 50 procent, blir inflationen 2 procentenheter högre. Det är dramatiskt, särskilt eftersom inflationen redan ligger högre än vad de flesta centralbanker önskar. Om detta består ytterligare en tid blir det knappast några räntesänkningar inom den närmaste tiden. Höga oljepriser kan också bromsa den ekonomiska tillväxten. Ekonomisk tillväxt är på många sätt bara omvandling av energi till någon form av ekonomisk aktivitet. När energipriserna stiger blir denna aktivitet dyrare, samtidigt som efterfrågan på energi faller. Resultatet blir lägre tillväxt, och i värsta fall kan vi få en global recession.

Det som blir helt avgörande för både ekonomin och börserna framöver är hur länge Hormuzsundet förblir stängt. Världen kan utan större problem leva med oljepriser på 120–130 dollar under några månader. Justerat för inflation motsvarar ett oljepris på omkring 100 dollar ungefär genomsnittet under de senaste 25 åren. Problemet är att ett långvarigt krig, med förstörd infrastruktur och ett fortsatt stängt Hormuzsund, kan leda till oljepriser på 200–300 dollar per fat. Det skulle med stor sannolikhet leda till en djup recession och fallande vinster för börsbolagen. För varje dag kriget pågår nu kommer det att ta längre tid innan vi är tillbaka i en normal situation på oljemarknaden.

Just nu ser det ut som att man är långt ifrån en lösning i Mellanöstern som kan normalisera oljepriset. Vi tror ändå inte att denna konflikt nödvändigtvis blir långvarig. Det viktigaste skälet är att det blir mycket svårt för Trump att vinna mellanårsvalet i höst om bensinpriserna fortfarande är lika höga efter sommaren. Vi går oavsett in i några mycket spännande veckor och månader, där finansmarknadernas blickar kommer att vara riktade mot ett smalt sund i Persiska viken.