När det globala monetära systemet förändras – hur ska man navigera som investerare?

På Odin Investment Conference i London talade finanshistorikern Russell Napier om hur det monetära systemet håller på att förändras. Han berättade att det hör till ovanligheterna att marknader genomgår fundamentala strukturskiften. Men enligt Napier är världen nu inne i just en sådan period - en förändring som påminner mer om 1960- och 70-talens penningpolitiska brytpunkter än om de cykliska variationer dagens marknader fokuserar på.

De senaste 30 åren har präglats av fallande inflation, fria kapitalflöden och en global kapacitetsexpansion som hållit räntor och priser nere. Nu håller detta system på att monteras ned, samtidigt som ett nytt formas framför våra ögon.

Slutet på den kinesiska deflationsmaskinen
En av Napier’s centrala poänger är att det globala monetära systemet aldrig riktigt återhämtade sig efter den avgörande förändring som inträffade när Kina slutade bygga upp sina valutareserver omkring 2014. Under två decennier hade denna ständiga uppbyggnad av reserver fungerat som en enorm kraft i världsekonomin. Den höll den riskfria räntan onaturligt låg, möjliggjorde en omfattande skuldexpansion i väst, pressade ned industripriser globalt och bidrog till att göra amerikanska tillgångar exceptionellt attraktiva för investerare.

När denna kapitalexport upphörde försvann också den dynamik som gjort Kina till världens likviditetsmotor. Istället befinner sig landet i dag i en skuldfälla, där bankkredittillväxten är för svag för att understödja ekonomin och där den fasta växelkursen mot dollarn hindrar centralbanken från att bedriva en självständig och anpassningsbar penningpolitik. Enligt Napier är en övergång till en mer flexibel växelkurs därför inte bara sannolik utan i praktiken oundviklig, och ett sådant skifte skulle förändra hela det globala monetära systemets funktionssätt.

När Kina inte längre kan agera som världens strukturella deflationskraft uppstår ett helt nytt ekonomiskt landskap. Resultatet blir en mer inflationär omvärld och slutet på den billiga kinesiska kapacitet som i årtionden hållit nere produktionskostnader, priser och räntor världen över. Det är ett paradigmskifte som påverkar allt från kapitalflöden till värderingar – och som enligt Napier ännu långt ifrån är fullt inprisat i dagens marknader.

Tyskland och Japan - kapitalet vänder hemåt
Samtidigt pågår ett lika stort skifte i väst. Världens två största kapitalexportörer – Tyskland och Japan – förbereder sig på att dra hem kapital för att stärka inhemska investeringsplaner och obligationsmarknader.

Tysklands nya ”Made for Germany”-strategi, där över 600 miljarder euro ska investeras i tysk industrikapacitet, finansieras av tyska besparingar som tidigare placerats i USA och Europa. Effekten kan bli omfattande försäljningar av amerikanska, franska och europeiska obligationer.

Japan står inför en liknande utveckling. När landets pensionsfonder och försäkringsbolag måste stödja den egna obligationsmarknaden minskar också exporten av kapital som tidigare hållit nere globala räntor. Detta är, enligt Napier, början på en ny era där home bias återvänder, inte av preferens utan av tvång.

Finansiell repression gör comeback som modernt verktyg
När skulderna är för höga och räntorna inte får stiga finns få politiskt gångbara lösningar. Enligt Napier leder detta nästan ofrånkomligen till finansiell repression, där realräntan hålls negativ och investerare i praktiken styrs mot statsobligationer. Det sker redan i flera länder genom:

• krav på banker att hålla mer statspapper,
• statlig påverkan på investeringsbeslut,
• mindre frihet i kapitalrörelser,
• högre inflation som urholkar skuldkvoterna.

Napier beskriver det drastiskt men tydligt och konstaterar att det är ett system vi inte är vana vid, men som våra föräldrar och morföräldrar levde i under efterkrigstiden.

Vad betyder detta för amerikanska aktier?
Napier ser ingen dramatisk krasch, men förutspår en lång period av värderingsnedgångar. Vinsterna kan fortsätta öka, men multiplarna komprimeras när både utlänningar och amerikaner tvingas sälja.Med 61,5 biljoner dollar i utländskt ägande av amerikanska tillgångar räcker det med små förändringar i kapitalflödena för att påverka värderingarna. Historiskt liknar detta perioden 1966–1982 då det fanns en stark vinsttillväxt, men fallande värderingar.

Vart söker man avkastning i ett nytt system?
Napier lyfter särskilt fyra områden:

• Värde- och industribolag
  Stora investeringar i västerländsk kapacitet gynnar bolag som levererar reala tillgångar, komponenter och maskiner.
• Tillväxtmarknader exklusive Kina
  Dessa har idag betydligt lägre skuldsättning än utvecklade ekonomier – och är därför mindre beroende av finansiell repression.
• Bolag som tidigare slagits av kinesisk konkurrens
  Med mindre överkapacitet från Kina förbättras lönsamheten strukturellt.
• Guld
  Ett klassiskt skydd i perioder av kapitalkontroller, geopolitik och negativa realräntor.

Modet att tänka bortom den gamla världen
Napier avslutar med en historisk parallell och påminner om att investerare i början av 1970-talet förlorade pengar när de fortsatte allokera kapital utifrån den gamla världsordningens logik, även när de försökte anpassa sig. Det nya systemet krävde en annan syn på risk, värdering och skydd genom tillgångar som guld, reala värden och industrikapital. Budskapet är enkelt men krävande - vid strukturella brytpunkter måste också kapitalallokeringen förändras i grunden. Det handlar om att våga släppa invanda antaganden innan marknaden tvingar fram förändringen.

Framtidens avkastning tillfaller inte den som förutser nästa kvartal, utan den som förstår att spelreglerna redan har skrivits om.

Russell Napier är en oberoende finansiell marknadsstrateg, forskare och författare och var en av talarna på Odin Investment Conference i september 2025. Sedan 1995 har han rådgivit institutionella investerare kring kapitalallokering. Han inledde sin karriär 1989 på Baillie Gifford och arbetade därefter i 20 år på CLSA i Hongkong som aktiestrateg med fokus på Asien. Han sitter i rådgivande kommittéer för Cerno Capital och Kennox Asset Management och har drivit sin egen välgörenhetsorganisation sedan 2002. Han är författare till Anatomy of The Bear: Lessons From Wall Street’s Four Great Bottoms (av Financial Times beskrivet som en ”kultklassiker”) och grundade utbildningsprogrammet The Practical History of Financial Markets vid Edinburgh Business School. Russell studerade juridik vid Queen’s University Belfast och Magdalene College, Cambridge.