Från överkapacitet till ny tillväxtmodell – Kinas vägval formar världsekonomin

Ett tydligt exempel är biltillverkaren BYD:s plug-in-hybrid Chin - med en räckvidd på 220 mil på en tank och ett pris på 14 000 dollar har den blivit en symbol för hur investeringar och innovation förändrat konkurrenskraften.

På Odin Investment Conference i London delade Louis-Vincent Gave, medgrundare av analysfirman Gavekal, sina insikter. Som historiker och erfaren makroanalytiker kombinerar han faktabaserad analys med en djup förståelse för Kinas roll i världsekonomin.

Ovan skifte är resultatet av en massiv investeringsvåg som följde på USA:s halvledarembargo 2018. När Kina plötsligt stängdes ute från avancerad teknik tolkade ledningen det som ett hot mot hela landets tillväxtmodell. Svaret blev panikartat - men också strategiskt: banker beordrades att rikta lån från fastighetssektorn mot industrin, och resurser styrdes om för att bygga upp kapacitet inom allt från fordon till energi.

Självförsörjande ekosystem
På bara några år skapade Kina en industriell bas som inte bara kompenserade för handelsrestriktionerna, utan också gav landet ett teknologiskt försprång. Lanseringen av AI-modellen DeepSeek 2024 visade att Kina, trots exportförbud på chip, kunde utveckla egna avancerade lösningar - något inget annat land utanför USA lyckats med.

Även energisektorn förändrades i grunden. I Shandong, en klassisk industriprovins, har så mycket solkapacitet installerats att el under sommarmånaderna i princip är gratis på dagtid. För västvärlden innebär det att man nu måste konkurrera med kinesiska bolag som har tillgång till närmast kostnadsfri energi i produktionen.

Från billigt till eftertraktat
Konsekvenserna syns i konsumentledet. BYD Chin kostade för 20 år sedan 220 000 renminbi och krävde nio års lön för en arbetare. I dag kostar samma modell 100 000 renminbi - samtidigt som lönerna stigit sexfaldigt. Resultatet är att bilen nu motsvarar tio månadslöner, i stället för över hundra. Detta förklarar de enorma parkeringsytor fulla av nya bilar som möter besökare i kinesiska fabriksområden.

För investerare har detta varit en globalt deflationär kraft: billigare och bättre varor har pressat priserna världen över. Men dynamiken håller nu på att skifta.

Demografi tvingar fram kursändring
Kinas största utmaning är inte längre att försvara sig mot amerikanska handelshinder, utan att vända en snabbt försämrad demografisk trend. Antalet födslar har fallit från 13 till 10 miljoner per år på bara fem år, ungdomsarbetslösheten är hög och befolkningen åldras i rekordfart.

Detta har gett upphov till ett nytt politiskt modeord: anti-involution. Budskapet från Peking är tydligt – det räcker med att stapla kapacitet på kapacitet. I stället ska resurser riktas mot att stimulera familjebildning och konsumtion. Lokala ledare konkurrerar nu i att bygga landets mest imponerande barnomsorg eller att införa subventioner för barnfamiljer. I vissa regioner erbjuds så mycket som 100 000 renminbi för ett tredje barn.

Det är så policymaking fungerar i Kina, berättar Louis-Vincent Gave ”Om jag är borgmästare i Wuhan eller guvernör i Zhejiang eller partichef i Guangdong, och åker till Peking där Xi Jinping håller ett tal där han säger: ”Vi måste bli nummer ett inom elbilar”, så åker jag tillbaka till mitt distrikt, ringer min lokala bank och säger: Hej, lokala bank, låna till mina lokala biltillverkare. Vi ska producera elbilar. Och innan man vet ordet av finns det hundra elbilstillverkare i Kina. Man släpper lös kapitalismens Hunger Games där hundra aktörer slåss, och bara de mest produktiva får överleva.”

Louis-Vincent Gave fortsätter ”Nu har budskapet, som under sju år var ”vi måste bli nummer ett på bilar, vi måste bli nummer ett på traktorer, vi måste bli nummer ett på solpaneler, osv.”, skiftat. Nu är budskapet: inga fler vanliga industrilån. Om jag skulle vara partichef i Guangdong ringer jag mina killar och säger: Okej, vi är klara med det här. Nu satsar vi på bostadssubventioner för nya familjer. Nu betalar vi folk för att skaffa barn.”

En ny global allians
Samtidigt ser vi hur Kina bygger allianser med Ryssland och Indien. Kombinationen är slagkraftig - Ryssland är idag världens billigaste producent av råvaror, Kina är världens billigaste producent av kapitalvaror och Indien har den billigaste arbetskraftspoolen i världen. Tillsammans kan de skapa en tillväxtmotor av episka proportioner.

För västvärlden är detta en påminnelse om att spelplanen snabbt håller på att ritas om. Kina behöver inte längre oroa sig för att USA slår ut dem. Faktum är att de är tillräckligt starka för att stå upp mot USA. De är så pass starka att de kan alliera sig med Ryssland, de kan alliera sig med Indien. Den treenigheten är mycket viktigare än tullarna. Den är mycket viktigare än frågan om Trump tar över Fed eller inte. Världens framtid avgörs i den relationen.

Från deflation till reflation
I nästan ett decennium har Kinas politik haft en deflationär effekt på världen. Men nu sker en tydlig omsvängning. Med ett budgetunderskott på 10 procent av BNP och expansiv penningpolitik sällar sig Kina till USA och Europa, som också driver på med finanspolitiska stimulanser. Resultatet är att industribolag och finanssektorn börjar överprestera globalt – tydliga tecken på en reflationstrend.

Till detta kommer att dollarn försvagas, att tillväxtmarknader lockar mer kapital och att integrationen mellan Kina och Indien kan öppna en helt ny tillväxtväg.

Slutsats
På ytan ser vi en värld präglad av oro – geopolitiska spänningar, demografiska utmaningar och osäkerhet kring USA:s politik. Men under ytan pågår en annan rörelse. Kina har på kort tid förvandlat sig från leverantör av billiga varor till en ekonomisk stormakt med teknologisk och industriell tyngd.

För investerare gäller det att inte stirra sig blind på förstasidorna. Den verkliga historien utspelar sig ofta i skymundan – och just nu är det Kinas kursändring från deflation till reflation, samt dess växande allianser i Asien, som kan visa sig forma de kommande tio åren på marknaderna.

Louis-Vincent Gave är medgrundare, författare och verkställande direktör för GaveKal, som han grundade 1999 tillsammans med sin far Charles och Anatole Kaletsky. Insikterna ovan är från hans föredrag på Odins konferens i London i september.
Ursprungligen var GaveKal ett oberoende analysföretag, men har sedan dess expanderat till att även omfatta fondförvaltning och dataanalysetjänster. Sedan 2005 har Louis främst fokuserat på kapitalförvaltning. Innan han startade GaveKal arbetade han som aktieanalytiker på Paribas Capital Markets mellan 1997 och 1999. Louis tjänstgjorde också som löjtnant i det franska bergsinfanteriet. Han har studerat ekonomi, historia och kinesiska vid Duke University och Nanjing University och har skrivit sju böcker, däribland Avoiding the Punch: Investing in Uncertain Times (2021).