Ekonomin – geopolitikens nya frontlinje

”Globaliseringen är inte en oföränderlig kraft”, sade hon. ”Och den är inte heller enbart önskvärd.”

Den tid då handel och ömsesidiga beroenden ansågs garantera fred är över. I stället använder auktoritära stater ekonomiska verktyg för att utmana den liberala världsordningen.

Kinas strategi är inflytande genom beroende
Hon pekade särskilt på Kina som det tydligaste exemplet. Genom sitt Belt and Road-initiativ, lanserat 2013, har landet investerat i över 150 länder och ett stort antal internationella organisationer. Hamnar, vägar, elnät och telekominfrastruktur finansieras – men med ett pris.

”Det handlar inte bara om utveckling”, förklarade hon. ”Det är en strategi för inflytande, där ekonomiska beroenden omvandlas till politiskt handlingsutrymme.”

Kinas dominans över kritiska mineraler är en annan pusselbit. Landet kontrollerar huvuddelen av den globala bearbetningen av metaller som litium, kobolt och sällsynta jordartsmetaller - råvaror som är avgörande för allt från batterier och elbilar till vapensystem.

”Västvärldens beroende av Kina för dessa insatsvaror är strategiskt ohållbart”, konstaterade Viktorija. ”Den som kontrollerar råvarorna kontrollerar framtidens industriella makt.”

Hon kopplade utvecklingen till en bredare förskjutning i den globala ekonomin. USA:s gradvisa omorientering mot Indo-Stillahavsregionen har samtidigt lämnat utrymme för ökad samverkan mellan Crink-länderna - Kina, Ryssland, Iran och Nordkorea – en konstellation hon beskrev som den ”dödliga kvartetten”. Dessa fyra länder samordnar sig alltmer, både militärt och ekonomiskt, och utgör en ny geoekonomisk frontlinje.

Europa i ett nytt strategiskt landskap
Europa, menade hon, står nu inför ett strategiskt vägval. Försvarsutgifterna ökar, men det är i ekonomin som slaget om inflytandet kommer att stå.

”Att minska beroendet av auktoritära rivaler är lika viktigt som att öka försvarsbudgeten”, sade hon. ”Ekonomisk motståndskraft har blivit en del av det nationella försvaret.”

Det gäller också den teknologiska dimensionen. Kriget i Ukraina har samtidigt visat hur snabbt teknologisk innovation förändrar både krigföring och maktbalans – från drönare och AI till cyberangrepp och sabotage av undervattenskablar. Men samma teknik omformar också civila sektorer. ”Framtidens stormakter är de som klarar att kombinera teknologiskt ledarskap med säker tillgång till resurser”, sade hon.

I detta nya landskap blir även begreppet ”strategiska allianser” mer flytande. Förutom NATO växer nätverk som AUKUS, Joint Expeditionary Force och GCAP fram – flexibla samarbeten mellan demokratier som delar säkerhetsintressen och teknologisk kompetens.

”Vi ser en övergång från formella fördrag till mer situationsbaserade arrangemang”, noterade Viktorija. ”Det går snabbare, är mer pragmatiskt – men kräver också förtroende.”

Hennes slutsats i att den geopolitiska kartan inte längre ritas med militära streck, utan med handelsflöden och teknologiska beroenden var tydlig. ”Det handlar inte om att välja mellan marknad eller säkerhet”, sade hon. ”Det handlar om att förstå att marknaden är säkerhet.”

För investerare och beslutsfattare innebär det att riskbedömning i dag handlar lika mycket om geopolitisk exponering som om finansiella faktorer. En stabil balansräkning väger lätt om leveranskedjor bryts av ett handelskrig eller om politiska beslut stänger en marknad över en natt.

”Vi går mot en tid där ekonomin är den nya frontlinjen”, avslutade hon. ”Den som förstår det och agerar därefter kommer att stå starkare i det decennium som nu formar sig.”

Viktorija Starych-Samuoliene är medgrundare av Council on Geostrategy och Fellow vid The Durham Institute of Research, Development anc Invention (DIRDI). Hennes forskning fokuserar på euroatlantisk geopolitik, säkerhet och östeuropeisk och baltisk politik. Hon är en flitig mediekommentator och uppskattad talare på internationella konferenser om utrikespolitik och säkerhet.