Ett farligare decennium – Europas strategiska uppvaknande

Startpunkten, menade hon, var inte pandemin eller invasionen av Ukraina, utan kriget mellan Ryssland och Georgien 2008. Det var då de första tecknen syntes på att den så kallade ”fredsdividenden” från det kalla kriget höll på att löpa ut. Sedan dess har Rysslands aggression, Kinas militära expansion och den globala demokratins tillbakagång förändrat spelplanen på ett sätt som tvingar västvärlden till strategisk självrannsakan.

I dag talar allt fler ledare öppet om att fredsdividenden är över. Det illustreras också faktamässigt av att Global Peace Index visar att det globala fredsläget nu är på sin lägsta nivå sedan indexet började publiceras 2007.

Demokratins reträtt och auktoritära allianser
Viktorija pekade på flera tydliga mönster. För det första har demokratin försvagats globalt. År 2024 klassades endast 88 länder som demokratier (dvs mindre än hälften av alla länder). Nästan 40 procent av jordens befolkning lever i länder som rör sig i auktoritär riktning, och nära hälften av världens stater har sett försämringar i sina demokratiska institutioner under de senaste fem åren. ”Liberalismen kan inte längre tas för given”, konstaterade hon.

För det andra har de auktoritära makterna närmat sig varandra. Crink-koalitionen - Kina, Ryssland, Iran och Nordkorea utgör en ”dödlig kvartett”, som kombinerar militärt samarbete med ekonomiskt beroende. Nordkorea har levererat ammunition, artilleri och soldater till Rysslands invasion i Ukraina. Iran har bidragit med drönare och ballistiska missiler. Kina står för 90 procent av Rysslands mikroelektronik och över 70 procent av dess maskinverktyg – exporten av så kallade dual use-produkter överstiger 300 miljoner dollar per månad.

För det tredje har USA:s roll förändrats. Landets strategiska tyngdpunkt har gradvis flyttats mot Asien, vilket lämnar ett växande försvarsgap i Europa. Som USA:s försvarsminister nyligen uttryckte det: ”N:et i NATO står för North Atlantic – de europeiska allierade måste ta sitt ansvar på kontinenten.”

Europas vägval: från reaktiv till strategisk
Utvecklingen syns nu tydligt i försvarspolitiken där den förändrade verkligheten omsätts i konkreta beslut. Polen ligger nu på 4,7 procent av BNP i försvarsutgifter, Storbritannien siktar mot 2,5 procent, men de flesta stora europeiska länder ligger fortfarande långt under.

”Det är inte bara militär kapacitet som räknas”, betonade Victorija. ”Avskräckning måste vara politisk, ekonomisk och kommunikativ. Våra försök att avskräcka före februari 2022 misslyckades – och priset ser vi i Ukraina.”

Samtidigt har den ekonomiska dimensionen blivit allt viktigare. Kina har förvandlat handel och investeringar till ett effektivt maktmedel. Genom sitt Belt and Road-initiativ, som omfattar över 150 länder, och genom dominans i bearbetningen av kritiska mineraler, har landet skapat beroendeförhållanden som ger ett tyst men kraftfullt inflytande. ”Ekonomiskt beroende”, sade hon, ”har blivit den moderna motsvarigheten till territoriell kontroll.”

Den teknologiska utvecklingen förstärker bilden. Kriget i Ukraina har blivit ett laboratorium för ny militärteknik – från drönarkrigföring till artificiell intelligens och kvantteknologi. De länder som lyckas kombinera teknologisk innovation med strategisk autonomi kommer att forma maktbalansen framöver.

För Europas beslutsfattare innebär detta ett dubbelt uppdrag: att återuppbygga den militära förmågan, men också att minska sårbarheterna i försörjningskedjor och teknologiska beroenden. ”Vi har vant oss vid att vara reaktiva”, sade hon. ”Men nästa kris ger oss inte samma tidsmarginal.”

Även om framtiden ser mer osäker ut, avslutade hon i en optimistiskt ton med ett citat från amiral Sir Tony Radekin, Storbritanniens tidigare försvarschef: ”Vi befinner oss i en ny, farligare era, men Storbritannien är fortsatt säkert, NATO är starkare, Ryssland är svagt, och västvärlden har fortfarande den militära, ekonomiska och intellektuella styrkan som krävs för att stödja det globala systemet.”

Viktorija Starych-Samuoliene är medgrundare av Council on Geostrategy och Fellow vid The Durham Institute of Research, Development anc Invention (DIRDI). Hennes forskning fokuserar på euroatlantisk geopolitik, säkerhet och östeuropeisk och baltisk politik. Hon är en flitig mediekommentator och uppskattad talare på internationella konferenser om utrikespolitik och säkerhet.